Läs andra berättelser:

Moster Roses rum

<p style="font-weight: 400">Rose Hjort Lorentzen var en älskad familjemedlem till Birgitte Dinesen, den 8:e generationen av familjen Dinesen på Kragerup Gods. Här delar hon med sig av sina minnen av moster Rose: </p> <p style="font-weight: 400">“Kvinnan bakom rummet hette Rose Hjort Lorentzen, men jag har bara hört henne kallas moster Rose. Hon var brorsdotter till min gammelmormor Ida Dinesen. Hon var singel, vilket verkligen inte var prestigefyllt på den tiden. Hon hade varit gift utan att få barn, och om hon var skild eller inte var inget man talade om.”</p> <p style="font-weight: 400">“Moster Rose bodde i en lägenhet på Gråbrødre Torv i Köpenhamn, men kom ofta till Kragerup under min barndom. Jag minns henne som en rolig, rar och kärleksfull moster. Hon satt ofta och stoppade strumpor eller stickade. Hon hade inga andra än oss, så hon var alltid med oss på jul och nyår. Hon var med när pappa tände ljusen i julgranen och de elektriska lamporna släcktes. Vi stod och njöt av synen när ljusen brann ner. När det bara var tre ljus kvar fick jag och mina systrar önska utan att säga det högt, och sedan tändes ljusen igen. Vi hade många trevliga upplevelser med moster Rose.”</p> <p style="font-weight: 400">Inga foton av Aunt Rose har någonsin hittats.</p>

Moster Roses rum

<p style="font-weight: 400">Rose Hjort Lorentzen var en älskad familjemedlem till Birgitte Dinesen, den 8:e generationen av familjen Dinesen på Kragerup Gods. Här delar hon med sig av sina minnen av moster Rose: </p> <p style="font-weight: 400">“Kvinnan bakom rummet hette Rose Hjort Lorentzen, men jag har bara hört henne kallas moster Rose. Hon var brorsdotter till min gammelmormor Ida Dinesen. Hon var singel, vilket verkligen inte var prestigefyllt på den tiden. Hon hade varit gift utan att få barn, och om hon var skild eller inte var inget man talade om.”</p> <p style="font-weight: 400">“Moster Rose bodde i en lägenhet på Gråbrødre Torv i Köpenhamn, men kom ofta till Kragerup under min barndom. Jag minns henne som en rolig, rar och kärleksfull moster. Hon satt ofta och stoppade strumpor eller stickade. Hon hade inga andra än oss, så hon var alltid med oss på jul och nyår. Hon var med när pappa tände ljusen i julgranen och de elektriska lamporna släcktes. Vi stod och njöt av synen när ljusen brann ner. När det bara var tre ljus kvar fick jag och mina systrar önska utan att säga det högt, och sedan tändes ljusen igen. Vi hade många trevliga upplevelser med moster Rose.”</p> <p style="font-weight: 400">Inga foton av Aunt Rose har någonsin hittats.</p>

Läs andra berättelser: