Läs andra berättelser:

Den vita damen

I många år har ett porträtt av en okänd kvinna hängt i den eleganta matsalen på Kragerup Gods. Generation efter generation har familjen betraktat tavlan utan att känna till kvinnans identitet. Istället levde berättelsen vidare om att hon var den vita damen – ett vänligt spöke som tillsammans med Kragerups ugglor vakade över godset och familjen.

Birgitte Dinesen, 8:e generationen i familjen Dinesen i Kragerup, växte upp med historien:

“Det här är Gertrude, spöket i vårt hus. Hon kommer ridande in i parken varje kväll när tornuret slår 12. Men det är bara en historia. Varje slott och gods har en historia om en vit dam. Porträttet är oidentifierat, och därför kallar vi henne Gertrud – vårt husspöke.”

Berättelsen om Vita damen var en naturlig del av livet på Kragerup. Som barn fick Birgitte lära sig att de många människor som hade bott på godset genom århundradena fortfarande var en del av platsen:

“När jag var liten i det här huset och jag var ensam hemma sa min mamma alltid: Var aldrig rädd, för du är aldrig ensam. Det har bott så många människor i det här huset som har varit så glada över att vara här. Vi kanske begraver dem på Ørslevs kyrkogård, men de kommer alltid hem och tar hand om en.”

Mysteriet är löst

Under många år förblev kvinnan på porträttet ett mysterium. Först 2025 löstes mysteriet när Nationalmuseets intendent besökte Kragerup. Hon kände igen kvinnan på tavlan och avslöjade att den vita damen inte alls var Gertrud. Kvinnan var Christine Andreasdatter Fogh.

Född och uppvuxen i Kragerup

Christine Andreasdatter Fogh föddes på Kragerup omkring 1727 och tillbringade större delen av sitt liv på godset. Tillsammans med sina syskon tog hon över Kragerup Gods 1764, och från 1794 till 1797 var hon ensam ägare till godset. Som ogift kvinna och godsägare på 1700-talet var hon en ovanlig person med ansvar för mark, byggnader och människor.

Kvinnan bakom den nya huvudbyggnaden

År 1797 sålde Christine Fogh Kragerup till kammarherren Peder Lauritsen Bech, men hon lämnade aldrig sitt hem. I köpebrevet skrevs det in att hon och hennes piga Dorthe Catrine Schiødt skulle få bo på godset resten av sina liv.

När Jens Kraft Dinesen köpte Kragerup 1801 tog han också över ansvaret för de två kvinnorna. När han senare bestämde sig för att riva den gamla huvudbyggnaden och bygga den huvudbyggnad som står kvar än idag, blev ekonomin pressad. Christine Fogh ryckte in och beviljade ett lån på 70.000 rigsdaler mot en inteckning i Kragerup. I gengäld garanterades att hon och hennes piga kunde bo kvar på gården resten av sina liv.

Christine Fogh bodde på Kragerup i minst 77 år och upplevde både det gamla godset och byggandet av det nya.

Mer än en myt

Christine Fogh var inte bara en stillsam figur i ett porträtt. Källorna berättar om en viljestark godsägare som gång på gång var inblandad i konflikter och rättegångar med både bönder och anställda. Hon var en markant personlighet som satte sin prägel på Kragerup i en tid då få kvinnor hade ett liknande inflytande.

Kragerups vita dam

Idag hänger porträttet fortfarande i matsalen på Kragerup. Där man tidigare såg en okänd kvinna och berättade historier om den vita damen, vet vi nu att målningen föreställer Christine Andreasdatter Fogh.

Kanske är det därför historien har levt vidare genom generationer. För om någon borde vaka över Kragerup Gods så är det kvinnan som föddes på godset, ägde det och aldrig riktigt lämnade det.

Den vita damen

<p class="isSelectedEnd">I många år har ett porträtt av en okänd kvinna hängt i den eleganta matsalen på Kragerup Gods. Generation efter generation har familjen betraktat tavlan utan att känna till kvinnans identitet. Istället levde berättelsen vidare om att hon var den vita damen – ett vänligt spöke som tillsammans med Kragerups ugglor vakade över godset och familjen. </p> <p class="isSelectedEnd">Birgitte Dinesen, 8:e generationen i familjen Dinesen i Kragerup, växte upp med historien:</p> <p class="isSelectedEnd"><em>“Det här är Gertrude, spöket i vårt hus. Hon kommer ridande in i parken varje kväll när tornuret slår 12. Men det är bara en historia. Varje slott och gods har en historia om en vit dam. Porträttet är oidentifierat, och därför kallar vi henne Gertrud – vårt husspöke.”</em></p> <p class="isSelectedEnd">Berättelsen om Vita damen var en naturlig del av livet på Kragerup. Som barn fick Birgitte lära sig att de många människor som hade bott på godset genom århundradena fortfarande var en del av platsen: </p> <p class="isSelectedEnd"><em>“När jag var liten i det här huset och jag var ensam hemma sa min mamma alltid: Var aldrig rädd, för du är aldrig ensam. Det har bott så många människor i det här huset som har varit så glada över att vara här. Vi kanske begraver dem på Ørslevs kyrkogård, men de kommer alltid hem och tar hand om en.”</em></p> <p><strong>Mysteriet är löst</strong></p> <p class="isSelectedEnd">Under många år förblev kvinnan på porträttet ett mysterium. Först 2025 löstes mysteriet när Nationalmuseets intendent besökte Kragerup. Hon kände igen kvinnan på tavlan och avslöjade att den vita damen inte alls var Gertrud. Kvinnan var <strong>Christine Andreasdatter Fogh</strong>. </p> <p><strong>Född och uppvuxen i Kragerup</strong></p> <p class="isSelectedEnd">Christine Andreasdatter Fogh föddes på Kragerup omkring 1727 och tillbringade större delen av sitt liv på godset. Tillsammans med sina syskon tog hon över Kragerup Gods 1764, och från 1794 till 1797 var hon ensam ägare till godset. Som ogift kvinna och godsägare på 1700-talet var hon en ovanlig person med ansvar för mark, byggnader och människor. </p> <p><strong>Kvinnan bakom den nya huvudbyggnaden</strong></p> <p class="isSelectedEnd">År 1797 sålde Christine Fogh Kragerup till kammarherren Peder Lauritsen Bech, men hon lämnade aldrig sitt hem. I köpebrevet skrevs det in att hon och hennes piga Dorthe Catrine Schiødt skulle få bo på godset resten av sina liv. </p> <p class="isSelectedEnd">När Jens Kraft Dinesen köpte Kragerup 1801 tog han också över ansvaret för de två kvinnorna. När han senare bestämde sig för att riva den gamla huvudbyggnaden och bygga den huvudbyggnad som står kvar än idag, blev ekonomin pressad. Christine Fogh ryckte in och beviljade ett lån på 70.000 rigsdaler mot en inteckning i Kragerup. I gengäld garanterades att hon och hennes piga kunde bo kvar på gården resten av sina liv. </p> <p class="isSelectedEnd">Christine Fogh bodde på Kragerup i minst 77 år och upplevde både det gamla godset och byggandet av det nya.</p> <p><strong>Mer än en myt</strong></p> <p class="isSelectedEnd">Christine Fogh var inte bara en stillsam figur i ett porträtt. Källorna berättar om en viljestark godsägare som gång på gång var inblandad i konflikter och rättegångar med både bönder och anställda. Hon var en markant personlighet som satte sin prägel på Kragerup i en tid då få kvinnor hade ett liknande inflytande. </p> <p><strong>Kragerups vita dam</strong></p> <p class="isSelectedEnd">Idag hänger porträttet fortfarande i matsalen på Kragerup. Där man tidigare såg en okänd kvinna och berättade historier om den vita damen, vet vi nu att målningen föreställer Christine Andreasdatter Fogh. </p> <p>Kanske är det därför historien har levt vidare genom generationer. För om någon borde vaka över Kragerup Gods så är det kvinnan som föddes på godset, ägde det och aldrig riktigt lämnade det. </p>

Läs andra berättelser: